Vilka som anses vara personer med funktionsnedsättningar är en politisk fråga. Definitionen har varierat över tid. Först fanns det bara fattiga, de arma. Dessa skulle alltid finnas. Så står det i Gamla testamentet. Så var världen ordnad: några var rika, andra var fattiga. Men sedan slutade medeltiden. Vi började handla med pengar, människor började få lön och vi började tänka om människor i mindre stabila kategorier. Klassresor blev möjliga och yrkesliv blev mera av projekt och mindre av att finnas på den plats i samhället som en gång var given.
Då skedde en differentiering bland de som var fattiga. Några var fattiga utan att det berodde på dem själva, de var de ”rätt fattiga”. Andra var fattiga för att de var lata, de ”fel fattiga”. Den förra kategorin, de ”rätt fattiga”, var de som vi idag skulle kalla ”personer med funktionsnedsättningar”.
Man kan säga att det moderna funktionshinderbegreppet har sina rötter i denna differentiering av kategorin ”de fattiga”. Det är i grunden ett politiskt begrepp. När vi tänker på fattiga i historien tänker vi på fattiga trashankar – ett kollektiv av arma människor som rör sig med kryckor och blindkäppar. Vi tänker inte på upprorsledaren Engelbrekt Engelbrektsson eller kung Gustav III trots att båda två levde med rörelsehinder.
Det finns ett projekttänkande inbyggd i begreppet funktionshinder. Det är ingen slump att de första institutionerna för personer med funktionsnedsättningar i Europa byggs upp under renässansen. ”Funktionshinder” är ett ord som signalerar att här finns problem som skall lösas med socialpolitiska insatser.
För att förstå funktionshinder behöver vi veta att det inte är i första hand ett naturvetenskapligt eller samhällsvetenskapligt begrepp – utan ett politiskt begrepp som är laddad med konflikter.
Vilka som anses vara personer med funktionsnedsättningar är en politisk fråga. De som kvalificeras som sådana betraktas som mäniskor med behov som socialpolitiken skall möta.
Arne Fritzson,socionom och pastor, har forskat om funktionshinder och tros- och livsåskådning.
För att politisera måste vi ju verbalisera och aktivt våga säga: -Sluta funktionshindra! För det är ju i miljön och omgivningen hindren finns. Om samhället klarar att ge hen makt att ge sig ut på sin delaktighetsresa genom att bemäktiga hen med stöd efter behov på hens villkor. Och om resan möjliggör livsval genom att vara kantad av tillgängliga och användbara lösningar, då finns det ju inga funktionshinder; bara en mångfald människor med olika funktionsuppsättningar och variationer i funktionsförmåga.
Vad vill du berätta om ditt liv? Skriv, teckna eller tala. Skicka gärna med en bild.
Berätta din historia