Så som i verkligheten – vill vi vara i media

Jag tror inte att man behöver vara professor för att inse att personer med funktionsnedsättningar i media ofta beskrivs främst som ”just funktionsnedsättningar”. Och gärna utifrån antingen ett offer eller hjälteperspektiv.

Här finns otaliga exempel, men mediebilder handlar inte bara om dem som intervjuas utan också om dem som medverkar i underhållningsprogram, filmer – och inte att förglömma dem som själva arbetar i och med massmedia. 

SVT:s barnprogram Emils sommarlov och realitysåpan Mot alla odds är ett bra och ett sämre exempel. Båda programmen visar tydligt på en eller flera människor som lever med funktionsnedsättning. Jättebra för alla oss som efterlyst tydligare funktionshinderperspektiv…

Men bara för att personer med funktionsnedsättningar deltar, behöver det inte vara en bra satsning. Emils sommarlov var en av flera andra kortserier om olika barns vardag. Serien visade vad Emil gjorde på sommarlovet.

Det faktum att Emil inte ser, framkommer inte förrän man tittar på eller läser mer om programmet. Ett ”vanligt” barnprogram som jag tror ger många tittare i olika åldrar en ”naturlig aha-upplevelse”. En upplevelse som behövs för att avdramatisera saker som många vet för lite om.

Mot alla odds – kvällsunderhållningen där en grupp personer med olika funktionsnedsättningar ska korsa den Afrikanska öknen till fots, är något helt annat. Redan programmets namn talar om för oss att de här människorna är speciella. Kanske är jag överkänslig, men låter det inte som att det är synd om dem? När man tittar på programmen blir det tydligt att funktionsnedsättningarna står i fokus.

Såväl offer som hjälteperspektivet blir tydligt. En inramning som värnar det exkluderande snarare än inkludering. Om vi vill fortsätta använda massmedia som ett verktyg för opinionsbildning och positiv samhällsförändring, så måste vi inse att vi ses i verkligheten såsom i media.

Vad vi vill uppnå i verkligheten måste Victoria Öjeforssätta agendan för massmedia – inte tvärtom!

Victoria Öjefors
aktiv i synskaderörelsen 

 

11 juni 2012

Kommentarer: (5)

  1. Berättargreppet offer eller hjälte är klassiskt. Ibland kan det vara en följd av hårdvriden dramaturgi, och ibland en effekt av okunskap. Jag tänker ibland att om vi skulle ha en större bredd av program som på något sätt beror funktionsnedsättning, så skulle bredden av porträtt och gestaltningar också ha en naturligare variation.
  2. Bra Victoria! Vi kan själva producera. /Emil Erdtman
  3. Jättebra skrivet Victoria. Det är viktigt att alla människor speglas i media och då på ett sätt som visar dem som personer inte som grupp eller någon "attraktion". Media har stor genomslagskraft och detta gör att fördomar kan bekräftas eller stickas hål på.
    http://ungarorelsehindrade.se/goteborg/2012/06/pluras-kok/
  4. Jag tror at tv inte har mycket tid. Jag har sett på två män och han som frågar honom i rullstol känner honom bra. Han arbetar på tv4. Jag tycker att dom hade trevligt. Tv4 hade en annan kvinna som gav dåligt med tid. Jag tycker att "Mot alla odds" var bra, för dom var varma och alla var glada. Och till slut två personer gifter sig. Jag tror på framtiden men vi får kommunicera mellan olika personer först. Jag tror att tidningar och tv vill ha snabba nyheter.
    Nu är Zlatan hungrig och nu är han törstig. och nu sitter han på toaletten. Det är sånt tv och tidningar speglar men jag tycker att dom ska spegla viktigare saker. Jag vill se tre män tala om viktiga saker. Jag önskar en trevlig kväll från förste man.
  5. vad bra viktoria
Plåtkonstruktion

Berätta din historia

Vad vill du berätta om ditt liv? Skriv, teckna eller tala. Skicka gärna med en bild.

Berätta din historia