Glädjen att vara en Planta

Vi kallas för " Plantor" vi som fått cochleaimplantat .Jag är sedan 2005 en av dem .
Äntligen,äntligen fick jag höra det igen ,fåglarnas kvitter ,droppande kranar,telefonsignal,skor som knarrar,klockan som tickar.ja alla ljud som jag utestängts från de senaste tio åren .Gamla dörrar öppnas för mig och ut strömmar ljuden,ljuden som nu känns som nya ,men jag lär mig fort att tolka dem.Jag har fått en närmare kontakt med både människor och djur och jag njuter varje dag .Visst blev mina sista arbetsår jobbiga med en chef som inkompetensförklarade mig med orden " så är du dessutom hörselskadad "
Något inom mig brast och jag trodde att jag aldrig mera skulle komma tillbaka , men nu äntligen har jag kommit fram till en oas och min längtan efter ord uppfylles -Tack CI -teamet i Uppsala ! Tack till hörselvården Västerås och Tack till min Birger som hela tiden funnits där för mig !
Nu skall vi njuta av soluppgångar och solnedgångar -allt medan syrsorna spelar för oss !
Min livsresa slutar inte här efter mitt slut inom sjukvårdens väggar blev jag kontaktad av Västmanlandsläns Museum som ämnade dra igång ett projekt . Kvinnoliv i Västmanland under 1900-talet och de ansåg att min vandring där skulle platsa . Jag skrev - Jag i backspegeln -inte bara hörselskadad. Av alla Västmanländska historieskrivande kvinnor blev min utvald och ingår numera i en bok som länsmuseet tryckte upp .
Jag är således inte bara en Planta , utan även ett museiföremål på vårt läns museum .

Min historia kommer inte att sluta här jag fortsätter att skriva om min tid som ordförande i HRF Köping