Ett förberedande äventyr

Det var en torsdags morgon i mitt liv då jag fick tillräckligt mod att pröva något nytt. Min unga assistent kom som vanligt till jobbet, glad till sinnet och drog av mig täcket. Efter jag hoppat upp i min rullstol fick jag hjälp att kissa. Assistenten sade åt mig att jag behövde duscha, men det tyckte inte jag.
Därefter lagades det frukost och bäddades säng. Jag satte mig på toaletten. Efter toaletten skulle jag egentligen ha fuskat och inte duscha, men assistenten var envis och tyckte annorlunda. Jag duschade relativt snabbt och klädde på mig slappa kläder. Vi tar färdtjänst in till centrum där jag hoppar av vid ett torg. Jag måste ha hjälp vid matsituationer och speciellt vid bufféer. Det blev en del sushi den här gången. Då vi ätit färdigt gick vi mot ett varuhus för att jag behöver kasta vatten, fast vi kom inte riktigt hela vägen. Min assistent och jag stack in näsan på en resebyrå och jag blev 7 500 kronor/person fattigare då jag beställt en utomlandsresa. Ekonomin var redan ordnad. Tre mer eller mindre galna personer skulle sticka utomlands och bo på ett fyrstjärnigt lägenhetshotell med halvpension. Hotellfrukost varje morgon under en vecka, inte illa.
På eftermiddagen åkte vi hem och tog en kaffe. Sedan gick assistenten för dagen och jag satte mig vid datorn för att kolla på resmålet. Vi skulle flyga med resebyråns ordinarie flygbolag.
Två veckor innan resan växlade jag pengar till restauranger och nöjen. Sedan bar det av till att handla lite nya kläder så att man inte såg ut som en ovårdad lufs. Tidigt avresedagen steg jag upp ur sängen för att kontrollera om allt var packat. Jag vet inte för vilken gång i ordningen, antagligen på tok för många. Sedan tog jag och assistenten avsked av mina nära och kära. En och en halv timma senare steg vi av på flygplatsen och det riktiga äventyret kunde börja.