Badkläder, jobb och trasiga skor

Det måste bli en tidig morgon. Vi har en trädgårdsmästare som ska hjälpa oss att göra höst i trädgården, han kommer tidigt, och innan dess måste jag ha hunnit hjälpa den 10-årige sonen att klä sig och få frukost. Dessutom måste hans två äldre syskon väckas och lockas att stiga upp. 10-åringen pratar oavbrutet om allt möjligt, precis som alla dagar och morgnar, men han behöver hjälp med allt praktiskt på grund av sin CP-skada och en grav synskada. Vi packar hans badkläder och han påminner mig om att kolla att simskolekortet ligger i ryggsäcken. Jag ägnar en tanke åt att det är Gustav Adolf-dagen i dag, i livet innan barnen jobbade jag som timguide på Livrustkammaren och eftersom jag då skrivit en uppsats om svensk propaganda i Tyskland under 30-åriga kriget brukade jag få göra särskilda 6 november-visningar. Nu har jag rört mig sådär 100 år framåt i tiden, och skriver avhandling om 1700-tal och Carl von Linnés hushåll. Dagens namnsdag innebär väl att det passar med bakelser till efterrätt, och då blir det nog bra att ta upp fryst soppa till middag. Sonen blir påklädd och får frukost, trädgårdsmästaren kommer och kan börja ute medan jag får på sonen ytterkläder. Han går tillsammans med sin syster till skolan. De går i samma skola och har ungefär 400 meter dit, oftast går de tillsammans till skolan. Jag glömmer packa äpple, men sonen påminner mig i dörren och får äpplet med sig.

Jag tar bilen till jobbet, i dag är det andra dagen på jobbet efter några månaders tjänstledighet. Innan jag åker läser jag några mail på telefonen, det behöver bestämmas vem som ska gå med sonen till habiliteringen för gym-träning de kommande två veckorna, och vi måste boka sjukresor. Det få bli i kväll. Efter lunch träffar jag min vikarie för överlämning av uppgifter jag ska ta över och slutföra, vi går för att träffa en ny kollega som kommit medan jag varit borta. Vi hittar henne inte, men när jag är på väg tillbaka träffar jag vår lokale RBU-ordförande. Jag har varit med att arrangera RBU-läger, och varit på några styrelsemöten även om jag inte är ordinarie ledamot. Eftersom vi jobbar på samma arbetsplats blir det lite prat om hur tillgängligheten är i några av de centrala byggnaderna, och hur svårt det är att hitta information om tillgängligheten på vår hemsida. Och är det verkligen tillgängligt på lika villkor att alltid behöva gå bakvägen, källarvägen, från sidan, behöva ringa på en särskild ringklocka, vara osäker på att verkligen komma in? Nej, egentligen inte, samtidigt är det kanske bättre än att inte komma in alls?

Jag ägnar eftermiddagen åt att börja åtgärda några akuta ärenden, sedan har jag friskvårdstimme hos massösen. Rygg och axlar mår fint av det. På vägen hem behöver jag handla, men först måste jag kolla att något av barnen är hemma så att den yngste kan komma in när han kommer från simningen med sin assistent. Jag vet att han inte fått med sig någon nyckel i dag. Tisdagar är det simträning med den assistent som både jobbar på fritids i skolan, och som jobbar en kväll i veckan hemma. En utmärkt lösning tycker vi, han kan läsa läxor med sonen och har huvudansvar för simskolan. Eftersom det ingår i läroplanen att barnen ska lära sig simma tyckte även skolan det var en bra lösning att han följer med på simskola en gång i veckan. Ibland funkar det verkligen så himla bra! Oftast gör det dock bara det om man tänker, ordnar, ringer, mailar och fixar. Alla möjligheter finns, men inget gör sig självt!

Gustav Adolf-bakelserna finns på det tredje konditoriet jag provar, jag köper alla fyra sorterna de har så alla kan välja vad de vill ha. Jag kommer hem samtidigt som sonen och assistenten. Vi tinar soppa från frysen, och festar på bakelserna till efterrätt. Sonen är noga med att jag måste ringa och boka sjukresor för gym-träningen, och vill först att jag ska boka resa till ett kvällsfritids som ordnas varje onsdag. Dock ändrar han sig och vill inte dit, så det blir bara att boka sjukresa. En bokning jag inte riktigt gillar att göra eftersom det varit så mycket strul de senaste terminerna, de har fått för sig att han inte haft rätt att åka från skolan eftersom han går på dagis (helt absurt, 10 år gammal!), de har fått för sig att han inte får åka rullstolsfordon fast han har rätt till det, de har varit 50 minuter försenade etc, etc. I dag gick det dock utmärkt och kvinnan i bokningen var jättetrevlig.

Sonen själv var enormt trött efter simningen och kunde nätt och jämt hålla sig vaken till middagen, han somnade så när innan bakelsen kom på bordet och ville gå och lägga sig tidigt. När han skulle borsta tänderna kom han på att jag borde ha lagat hans trasiga sandaler som han har på ortoserna. Det hade jag glömt, dessutom hade jag inte hunnit i dag. Det får bli en annan dag, men det är osäkert om det går att få till i morgon.

En ovanligt vanlig dag. 6 november, Gustav Adolf-dagen, inte varje dag man äter bakelser till efterrätt och funderar på jobb man inte haft på 15 år. Å andra sidan en vanlig blandning av tankar på alla barnen, sonens funktionshinder, tillgänglighet, badkläder, bokning av resor, meddelanden till assistenter, Linné, jobb, teaterbesök med kusinen i övermorgon, gymnasieval för den äldste sonen, högstadieval för dottern och hur man ska hinna laga trasiga skor. Kanske är det ovanligt vanligt att vara mamma till en funktionshindrad 10-åring.

/Annika Windahl Pontén