Vanlig tisdag

25 år, egen lägenhet och fast jobb. Inte så illa va? Jag använder rullstol och har en CP-skada sedan födseln. Jag gör allt jag kan för att delta i samhället - ja, försöka få ut så mycket av min tillvaro som möjligt, precis som alla andra. Allt går bra tills otillgänglighet och absurda samhällsnormer slår in, kan det finnas en koppling dem emellan?

Min uppväxt har varit bra och jag har i alla lägen i mitt liv träffat nya vänner och bekanta. Väldigt berikande - precis som musiken.

Snart väntar vintern, en tid då jag alltid har blivit lite deppig. Får se hur det blir i år, kanske kan ignorera deppigheten nu när jag jobbar på riktigt.

Up the Irons!

/Kristian Cornell