6 november 2012 - en vanlig dag

Jag är en sån där "återhämtad person". Från att i flera år ha varit helt sjukskriven med döden i vitögat; med massor av år i tuff terapi och behandling inom sjukvården i bagaget; att envist trasslat mig tillbaka till arbetslivet och nu med en livskamrat i min hund, Laxi, vid min sida, lever jag idag ett ganska gott liv.

Livet före allt det här var fullt av trauma, grova övergrepp och svårigheter, så tack vare min envishet och uthållighet, mitt mod och hopp och min oerhörda livsvilja är jag den jag är idag.

Så dagen idag var en ganska vanlig dag. För att vara en novemberdag var det dock en ovanligt solig morgon, så när jag klev av tåget på väg till jobbet, blev det en stor halvtimmes promenad ihop med min hund. (Han är med mig 24 timmar om dygnet och ger mig så mycket kraft, glädje och så mycket att bara det skulle kunna bli en egen livsberättelse.)

Väl på jobbet betade jag av lite praktiska frågor med min närmsta kollega och sen hade vi teammöte hela förmiddagen. Ett gäng öppna kommunikatörer som har högt i tak har ganska intensiva och kreativa möten. Så även idag. Idag var temat våra arbetsprocesser och om vi gör rätt saker och om vi gör sakerna vi gör rätt.

Vi hade också en gemensam bild/fotoövning som jag höll i. Jag hade bett mina kollegor att välja tre bilder från en plats som vi nyligen besökt gemensamt och ville på så sätt visa hur olika vi upplever "verkligheten" och hur bl.a. vår perception och livserfarenhet påverkar vilka val vi gör. Som sagt, vi har varit på samma plats, vid samma tid, men har uppfattat den helt olika och valde att presentera den helt olika. Fascinerande. Övningen gav underlag till nyttig eftertanke.

Efter lunch och en kort kisserunda med hunden jobbade jag med olika arbetsuppgifter såsom ren administration kring mejl och telefon, men också webbpublicering, kundkontakter och reportageskrivande. Jag avslutade arbetsdagen med att ta en promenad tillbaka till stationen.

Väl hemma fortsatte jag att kommunicera - jag behövde ta kontakt med kundtjänsten hos kollektivtrafiken och valde att prova deras chattfunktion på webben. Det var nytt för mig, men fungerade väldigt smidigt.

Vidare blev det ett telefonsamtal till djursjukhuset för att boka tid för att undersöka varför min ena katt slickar sig frenetiskt.

Det blev en vegetarisk måltid till kvällsmat, eftersom jag tycker det både är gott, sunt för både mig och miljön samt dessutom mat som passar min skrala ekonomi.

Nu blir det lite privat datortid - jag är social på Facebook, via mejl och chatt och det är viktigt för mig att ha kontakt med andra människor på nätet, då jag inte har så många vänner i staden där jag bor.

Det brukar stå hundträning på programmet en stund varje dag. Så även idag och då är det mycket trickträning just nu. Laxi kan ett 30-tal olika trick. Allt från att buga, snurra, rulla runt, gå på bakbenen, "halta" och stå på frambenen ("stå på händer"), nicka, pussas, skilja tumme från lillfinger och en massa massa annat. Vi tränar för att det är roligt och får en fantastisk kontakt på kuppen. Hunden blir också väldigt trött och nöjd efter ett pass.

Kvällen avslutas med lite tevetittande (en isländsk serie som jag följer) och troligtvis tar jag samtidigt fram stickningen en stund, så koftan jag håller på med växer några centimetrar. En kopp kaffe eller te lär det också bli.

Sen är det dags för sista hundrundan, lite pälsvård och sängdags. Klockan ringer 05.00 i morgon för en ny arbetsdag, så kvällen lär inte bli alltför sen. Och nu ser jag att det har börjat regna igen, så nu är den ovanliga novemberdagen verkligen helt vanlig.

Ja, så ser en novemberdag ut i mitt liv. Just nu. Där jag är. Mitt i livet.