6 november En ovanlig dag

Jag vaknade som vanligt ganska tidigt även idag, trots att jag inte hade några läkarbesök eller andra uppdrag inbokade i min kalender. Morgonkaffet och ostsmörgåsen med marmelad är den stund på dagen då jag tänker igenom vad som ska ske. Va skönt, ingenting! Måste vara fel någonstans. Jag har ju min lista med sånt som ska göras. Tittar på den!
Telefonsamtal med reumatologen och frågan. Varför gör det så ont i min kropp när jag just fått Mabthera? Dom ska ringa mig. Det dröjer.
Nästa samtal är till min ortopedkirurg. Måste få reda på hur det gick med min magnetröntgen. Fick en besökstid. Hoppas det går att göra något åt min värkande rygg.
I morse fick min man och jag ett mail från våra vänner i Perth. Mannen har i juni blivit opererad för magcanser och vi visste inget förrän nu. Lite sura blev vi men mest bestörta över att sjukdom inte ens skonar läkare. Hela dagen har jag tänkt på våra vänner och velat maila tillbaka men det blev så svårt. Ska göra det innan dagen är slut.
Tur att vår lilla tax finns. Han sprider glädje varje dag. När husse åkte iväg för att ta prover måste han på sitt sätt protestera. Skällandet gick över efter någon ½ timme.
Reumatologen har inte ringt ännu. Jag måste nog påminna igen. Jag har ringt, telefonsvarare igen, svårt att passa den korta telefontid som finns. Beställer sjukresor till veckans sjukbesök och behandlingar. Väntar - på samtal från reumatologen. Kaffet smakade bra med en smörgås från stenugnsbageriet Nu ringer det! Reumatologsköterskan har lyssnat på mitt lidande. Hon ska meddela min läkare och så får vi se om det går att göra något åt det onda.
Det blev köttfärsbiffar till middag, som jag lagade med viss stolthet och mycket smärta. Jag fick godkänt av min man som är hemmets kock. Roligt att kunna prestera något i matväg ibland.
Efter en paus vid TVn där det som vanligt var ett matprogram. Ja, mat måste vi alla ha även dagen före USAs presidentval.
Tack för denna dag. Det var en annorlunda dag, utan läkarbesök och behandlingar. Nu är det bara en sak kvar innan jag lägger mig. Mailet till våra vänner i Australien.
/Carin Grandin Arnesson