"6 november" Regnig dag i Malaga

Vaknade lite frusen intrasslad i det stora dubbelsängslakanet i gästrummet hos mina vänner Ling och Pedro. Hör plaskande av bilarna som kör utanför på gatan, och förstår att det fortfarande regnar ute på Solkusten. Min personliga assistent är redan vaken och uppe så jag tror det är frukost på gång. En frukost med ägg, youghurt och en stor kopp Earlgrey thé sätter fart på livsanden. med hjälp av assistenten väljer jag kläder och stökar undan morgonsysslor. Som tur är har jag packat med en tunn ulltopp, tights och en långkjol och min nyinköpta "vatten-och-vindtäta" kappa. För idag tänker jag inte frysa i rullstolen. Assistenten kör fram hyrbilen till porten och vi stuvar in oss och dagens packning och drar mot dagens uppdrag. Som blind kartläsare är jag inte till stor nytta men med hjälp av ett bra bildminne och stort mod tar assistent Marie oss fram till dagens första mål: Carrefour. Vi hittade enkelt handikappparkering, men det var inte lika lätt att få plats med vår stora Citroën Berlingo, eftersom p-rutorna var lika små som vanliga. Väl i rullen hastade vi igenom duggregnet in genom entrédörrarna och påbörjade vår upptäcksfärd bland hyllmetrarna. Att syntolka intressanta varor är min assistent rutinerad på, eftersom vi jobbat ihop i närmare 7 år. Men det kräver sin tid, eftersom både förpackningar och utbud på matvaror skiljer sig här i Spanien, på det vi är vana med hemifrån. Eftersom mat är ett gemensamt intresse, botaniserade vi flera timmar bland varuhusets enorma utbud. Vi hittar punktskrift på flera matförpackningar. Trots dålig känsel i fingrarna, lyckas jag utläsa namnen på produkten. När vår varukorg är fylld gäller det att hitta en kassa där min breda rullstol kommer igenom. Och jag lämnar plånboken till assistent Marie, eftersom jag inte kan känna skiljnad på Euromynten och sedlarna. Nu börjar blodsockret bli lågt så jag får hjälp att läsa meny och det blir en tonfisksallad på den lilla tavernan i varuhuset. Sen är det dags att leta upp en handikapptoalett, och den är fräsch och nystädad. Passar även på att ta lite insulin och desinficerar händerna med medhavda spritservetter. Vill minimera risken att bli sjuk under semesterresan. Tillbaka i bilen cruisar vi vidare bland rondeller och trafikljus in till halvmiljonstadens centrum. Föreslår att min assistent ska jobba som taxichaufför här när min assistansersättning upphör nu i december. Vi hittar ett parkeringshus med bra läge från turistbyrån. Så vi parkerar och tar hissen upp till markplan. Jag är nu inpacketerad i regncape och har ytterligare en regnjacka som stänk och droppskydd över benen. Malaga är på alla sätt anpassat med nedfasade trottoarkanter vid övergångsställen och kännbara reliefplattor för synskadade vid dessa. Det känns som om dom har tänkt till i Spanien och det bevisas varje gång jag besöker landet. Hur lång tid ska det behöva ta för Sverige att bli tillgängligt för personer med funtionsnedsättning ??? !!! Vi promenerar genom marmorarkaden i duggregnet och droppet från palmerna smattrar mot regncapen. Men vi tar oss fram till turisbyrån och hittar en informationsdisk anpassad i höjd för rullstolsburna. Vi får lite kartor och turistvärdinnan berättar vilka sevärdheter som är tillgängliga med rullstol. Jag frågar om guidade sightseeingbussarna har ramp och det har dom, så regnar det imorgon gör vi en heldag på hop-on-hop-off bussarna och de 3 ringlinjerna. Tycker detta är ett fantastiskt sätt att uppleva en ny stad som synskadad. Hann också promenera på Calle de Larios och butiksutbudet syntolkat. Allt från tidningsställ till Swarowslidiamanter samtidigt som paraplyförsäljarens utrop hördes över hela kvarteret. Börjar bli lite blöt om fötterna men vi tar ändå en tur till saluhallen, för att få uppleva alla dofter, ljud och atmosfär syntolkad. Tyvärr stänger saluhallen kl 15 så de mesta började stängas när vi var där. På tillbakavägen hittade vi en staty med H.C Andersen, sittandes på en bänk. Hade det inte varit regn, så hade jag satt mig bredvid honom för ett foto. Väl tillbaka till bilen var det dags för ett blodsockertest och en fruktstund. Blöta men nöjda rattade vi hemåt Puerto del Torres, en stadsdel lite utanför centrum. Vi parkerade utanför porten med varningsblinkersarna på och lassar ur mig och våra matkassar. Assistenten följer med mig upp i hissen, som har punktmärkta knappar, och in i lägenheten där alla blöta kläder tas av. Jag värmer mig under täcket medan assistenten parkerar bilen och köper två goda bakelser i kvartersbageriet till eftermiddagsfikat. Det varma thét gör susen och jag får hjälp att läsa mina mejl eftersom värdparets dator inte har någon talsyntes. Jag får också hjälp att koppla upp mig på Skype så att jag kan prata med anhöriga och vänner i både Sverige och på Malta. Alla undrar hur det ska gå för mig utan assistenter i december. Jag svarar att jag ska överklaga både Försäkringskassans och Kommunens avslagsbeslut och att jag ansökt om bistånd enligt SOL, men vet fortfarande inte om jag har någon hjälp den 1 december. Ingen fattar vad Sverige håller på med i sin klappjakt på funktionshindrade. Jag har inga svar att ge men säger att min sista utväg är att som 50-åring få flytta hem till mamma, 74 år !!! Sen kommer Sr P hem och vi pratar om vad vi gjort under dagen. Han vill ta med oss till en speciell vinbodega på lördag och det ser jag fram emot. Jag och assistenten lagar en risotto på påse och plockar fram lite Tapas till middag. Nu hoppas vi på sol och värme så vi kan njuta av Malaga och andra ställen här i Ansdalucien. Jag vill nog gärna besöka Gibraltar och vinka till Afrika innan vi reser hem till Dalarna den 18 november. Imorgon får vi också veta hur det gått i det Amerikanska presidentvalet, för jag orkar inte vara uppe och se någon valvaka. Godkväll från ett fortfarande regnigt Malaga / Agneta