Den 6 november - en dag i mitt liv

Mina dagar börjar ganska trögt, med stel kropp och trög hjärna, så även denna tisdag den 6 november 2012. Just idag var jag i alla fall uppe tidigare än vanligt, nämligen klockan 8, eftersom jag skulle få besök. Normal uppstigningstid är 8.30-9.00.

Normalt en sådan här dag, en tisdag, är också att jag klockan 10 sitter vid min dator och startar Skype. Jag har stämt träff där med min särbo. Tisdagar och torsdagar jobbar han inte, utan är hemma till strax före ett, då han går på sjukgymnastik. De övriga dagarna jobbar han, sammanlagt 10 tr i veckan, med lönebidrag. Han blev inte helt bra efter stroken han hade i mars -2010. Själv har jag MS, minst sedan 1978 så vi är ett ganska ”trasigt” par.

Idag blev jag dock lite sen till ”träffen” eftersom jag hade besök från hemtjänsten. Jag har ingen hjälp av dem än, men eftersom jag nyligen konstaterat att jag inte tar mig upp från golvet längre, om jag råkar hamna där, fick jag nu ett trygghetslarm installerat. Runt halsen hänger nu ett inte så vackert men användbart ”smycke”. Trycker jag på det, kopplas jag till SOS alarm och någon frågar genom högtalaren på apparaten i hallen, vad som hänt. Är jag i närheten kan jag berätta det, men är jag för långt bort kommer det i alla fall någon från hemtjänsten, så fort de kan. Jag glömde fråga om de har en ”garantitid”, alltså hur lång tid det får ta som längst. Men det kommer att dröja innan jag hamnar på golvet igen, jag lovar. Sist ramlade jag inte utan jag bara betedde mig dumt… Jag glömde förresten även fråga om de har någon maxvikt. De två tjejerna som var här och lyfte upp mig hade i alla fall en bra teknik. Men då var min syster och svåger här och bidrog också. Hon stod på mina fötter så de ej skulle glida iväg!

Normal hemtjänst har jag alltså inte, däremot tar jag hjälp med städning och lite annat smått och gott. Servicetjänster kallas det inom kommunen, men eftersom det är billigare nu att anlita en firma själv och få RUT-avdrag, har jag valt det. Kommunen tar 188 kr/tim, helt vansinnigt! Städaren kommer imorgon så idag ska jag förbereda lite igen. Jag har så förbaskat mycket prylar på golvet! Men jag måste nog ge upp min dröm om att få ordning här. Tror jag struntar i det och gör nåt kul i stället.

Det blev alltså ett litet Skypesamtal med min gubbe på morgonen, dock inte lika långt som vanligt eftersom han skulle ta en handlartur. Han behövde lite grejer till akvariet och några glödlampor från Rusta. Inte kvicksilverlampor (vansinne!) utan halogen.

Ett radioprogram jag fått tips om lyssnade jag på klockan 12, på datorn. En kreativ Internetvän blev intervjuad och det var mysigt att lyssna på henne, som jag ”pratat” så mycket med via datorn. Rent allmänt tillbringar jag för mycket tid vid datorn. Alldeles för mycket. Men spelar det så stor roll när jag är ensamboende sjukpensionär? Jag har ingen TV, men på SvtPlay finns ju hur mycket som helst att kolla. Jag blir dock stressad, kan inte välja, så mest sitter jag här med Facebook, dagens pussel, Bookworm och arga fåglar i stället.

Till lunch hittade jag bland annat en stor kycklingklubba i kylen, inte illa alls. Det blir alltid mer eller mindre färdiglagat eftersom jag inte orkar stå vid spisen så långa stunder. I köket går alltid P1, där det i princip alltid är bra program och idag blev det bland annat ” En lurvig guldkant på vården” i Vetandets värld. För mig är det en självklarhet att husdjur är bra för människor, inte minst för oss sjuka. Men tyvärr har jag inget husdjur. Alla djur, även de minsta, kräver mat och skötsel och det klarar jag inte. Skulle vara en vandrande pinne då?

Vid 15-tiden började jag fundera på den ljuvliga middagssömnen. Det här är de vackra solnedgångarnas tid för mig, sen det blev vintertid igen, så jag har svårt att slita mig från köksfönstret. Sen jag fick fönstren putsade har det gått knäppa fantastiska kort genom dem igen. Ingen kan ana hur mycket min härliga utsikt betyder för mig. På sommaren är jag ut kanske tre gånger i veckan, på vintern maximalt en. Då är det underbart att ha ett grönområde med en del träd att studera. På andra sidan grönområdet finns en liten skog som vetter mot vår camping och skola/dagis. Det bästa är nog ändå rönnarna och björkarna alldeles intill, särskilt när det sitter fåglar där – just nu en talgoxe – men bara träden och marken räcker långt. Många rastar sina hundar här bakom, vilket också är roligt att titta på.

Det blev dock inget foto på solnedgången idag utan några frostiga bilder när solen bara börjat dala. Vackert det med. Och en annan kul grej med fönstret: Där står en blomma som blommar med fina kapslar, den bryr sig inte om årstiden.

Middagssömnen blev lång, som den alltid blir numera. Jag kanske inte behöver sova så mycket egentligen men kroppen behöver definitivt vilan. Jag är smärtfri när jag ligger ner och det är jag mycket tacksam för. Först läser jag lite, idag några sidor ur en bok från 70-talet jag hittat i mina gömmor: Transplantationen. En mycket spännande och intressant bok ur verkliga livet, om en ung tjej vars njurar lägger av så hon blir i behov av dialys och sen transplantation. Sen sover jag och oftast ligger jag kvar och bara mår gott sen klockan ringt, så även idag.

Efter den långa vilan tog jag som vanligt kaffe och en smörgås men det är väldigt svårt att komma igång igen. Först ungefär 19.30 började jag bli lite människa igen och då blev det ännu ett samtal med min särbo, nu i vanlig telefon. Jag vet inte hur vi bär oss åt men det blev en timme den här gången också, som det alltid blir om ingen är på väg någonstans. Jag brukar säga att vi säkert pratar mer än de flesta som bor ihop.

Resten av kvällen gick till kvällsmat som jag inte tänker gå in närmare på, förberedelserna för städningen och lite blandat pyssel. Ett ”fel” hos mig, som jag inte vet riktigt vad det beror på, är att allt hos mig blir piggare och starkare efter midnatt. Det är den tid då jag kan flytta lite tyngre saker, kanske till och med någon liten möbel, utan att dratta på ändan. Rullatorns bricka används annars mycket för frakt av saker hit och dit, den är kanonbra! Själva rullatorn också.

Först när klockan närmade sig 2 var jag i säng och läste lite igen innan jag släckte lampan för ännu en natt med god sömn.

Berit Nilsson