Fyrhjuling upplevelser

Jag har alltid tyckt om att åka till landet. Ett land som ligger i Oviksfjällen i Jämtland. Det är 30 minuter till närmsta affär. Byn består av nio bostadshus samt några lador. En något lutande grusbacke leder in i skogen. Runt husen är det ängar. Ängarna gränsar till skog. Det finns gott om små vägar och stigar i omgivningen, ibland så gamla och igenvuxna så man knappt ser dem.

Jag som har ett rörelsehinder och använde permobil är begränsad att komma ut i skog och mark. Genom att den är så liten markfrigång. Pappa körde upp min permobil på släpvagn ifrån Stockholm. Med den kunde jag köra på grusvägar, som leder in i skogen och sedan mynnar ut i stigar. Stigar var omöjligt för mig och upptäcka med permobilen.

1992 följde min kusin och jag med pappa till Frösöns flygplats för att hämta en person. Vi kom en stund innan planet landade. När vi väntade så såg vi en fyrhjuling. Både min kusin och jag blev intresserad. När vi kom tillbaka till Kusböle, så kändes min permobil som något som var otympligt att köra med.

Åren därpå hyrde jag fyrhjuling hos en firma i Östersund. Det kändes som jag upptäckte lantstället på ett nytt sätt, efter 20 år. Plötsligt kunde jag komma ut i skogen och upptäcka nya ställen som tidigare varit otänkbara för mig.

Här nedan kommer några minnen som jag har med fyrhjulingen:

En morgon så åkte ett gäng till Risåsen. Gänget bestod av pappa, Farfar och några släktingar och jag. Vi hade en "fyrhjuling" med oss som jag fick köra. Det var c:a 3 km över myrmark. En gång fastnade jag på en myr, då fick alla hjälpa till och dra loss mig. När jag kom loss fick jag köra på sidan av myren. Vi skulle köra igenom ett skogsparti, då fick Magnus köra för att det var så ojämnt. Mitt på dagen så kom vi fram till en koja som farfar har. Där grillade vi korv med bacon över en öppen eld. Sedan gick några och fiskade i en liten sjö som låg nära kojan. När de kom tillbaka så hade de ett gäng öringar. Sedan måste vi börja dra oss till bilarna, för klockan var fem. Det tog två timmar att komma tillbaka till bilarna. Alla var nöjda med dagen.

Jag hade aldrig åkt med fyrhjuling till Högbo tidigare så det kändes roligt och utmanade. Det är ca 3,2 km enkel väg. Vägen dit innehöll blandad körning. Till en början fick man åka en bra bit på Nyvägen. Nyvägen är en väg som växer längre och längre in, ju mer skog som de vill komma åt och ta ut. Här kan man få se renar, björnar, älgar och olika rovfåglar.
Där vägen tar slut så finns det en gammal fäbodväg. Den började vid ett kalhygge för att sedan gå in i skogen, till en fäbod. En dag så stod det en ren på verandan till ett hus. En bit längre fram på vägen så var man tvungen att ta sig över en bäck som kanske var 3 meter bred. Det gällde att se vart man skulle åka över. Ibland blev jag rädd för att det lutade en del, då fick min kusin tala om hur jag skulle köra. Efter ett tag så kom man ut på en "vanlig" väg. Den var rak och lång, så där kunde man gasa på en del. Sedan åkte man in på en mindre väg. Den var smalare och hade en mittremsa med gräs. En bit in på den vägen så mötte vi en dag några fjällkor. De kom fram och luktade på våra fyrhjulingar. Vi kunde klappa en av dem. Innan vi var framme vid stugan så passerade vi ytterligare två fäbodvallar. Hela resan tog ca en timme. De andra som åkte bil tog det lite längre tid att komma fram.

/ Anders Berglund

Foto: Johan Wittlink.