Livsberättelse

Mamma ljög om det…, den ungen vill jag inte ha, den kommer jag lämna bort. Hon brände mig med cigarettrök och slog mig…, slog mig så svårt att ja… Slog mig där bak när jag kissade och bajsade ner mig.

Men då…, jag kunde inte säga ifrån, men då kopplade en vuxen jag kände, tog med mig hem till sig. Så att jag kunde slippa mamma ett tag…, efter det så bodde jag hos min personliga assistent. Sedan så flyttade jag till ett barnhem ihop med mina syskon.

Mina syskon förstod inte varför mamma gjorde som hon gjorde, men jag förklarade för dem, att det var på grund av spriten.

När jag var elva år så flyttade jag till en fosterfamilj där jag trivdes och jag fick tv och specialanpassad säng ifrån hjälpmedelscentralen. Och vi var åtta fosterbarn i familjen. Det var dessutom sju egna barn, de betraktade mig som om jag vore deras egen son. Dessutom gjorde de garaget till ett eget rum för mig. De andra barnen var avundsjuka för att jag fick parabol.

När jag flyttade till gruppbostad…, där trivdes jag inte. Det var som ett fängelse, personalen lade sig i mitt privatliv. Efter det så ställde jag mig på kö i tre år där jag fick min lägenhet, där trivs jag, i den lägenheten som jag bor. Det ligger centralt för både bank och post…, för mina behov. Tidigare hade jag kommunen som min personliga…, ja, personliga…, assistanssamordnare. Men jag bytt…, jag tyckte inte att de lyssnade på mina behov jag har. De behandlade mig som djur och jag kontaktade både tv och radio och tidningen för att få dem att lyssna.

Jag fick…, det som jag hade önskat, men det finns mycket mer att kämpa för så länge jag lever. Numera så har jag gått över till ett privat bolag där jag kan bestämma vilka privata assistenter jag ska ha. Folk glor på mig tills ögonen ramlar av men jag låter dem glo och jag får höra ofta att jag är dum i huvudet. Då ger jag igen och säger att du kommer bli påkörd av en bil…, eller tills du hamnar i rullstol. Då kommer du att ångra en vacker dag att du sa så till mig. Ibland pratar mina assistenter över huvudet på mig, men det…

Butikerna gör personval…, men de har blivit mycket bättre. Det är trångt för min permobil både inomhus och utomhus. Jag behöver i stort sätt hjälp med allt och jag skulle skriva gärna en bok. Men den skulle aldrig ta slut…

Det finns saker, även…, som jag kan… Trots att mitt liv har varit jobbigt och tufft, så har jag det ganska så bra även idag…

Det här är en utskrift av en talade berättelsen. Av anonymitetsskäl är enbart texten publicerad.