MIn livsbild

Jag heter Jesper och är 24 år gammal.
Jag är född som tvilling, jag var fullt frisk men fick en sjukdom när jag var 2 1/2 år som gör att jag hör men kan inte uppfatta vad jag hör.
Sjukdomen heter Landau-Kleffners syndrom och förkortas LKS. Sjukdomen är som värst fram till ca 16 års ålder sen blir det bättre men jag har fortfarande inget tal. När jag var liten hade jag epilepsi men det försvann är jag blev äldre. Det var svårt att sova och jag var ganska överaktiv. Jag bråkade mycket med min tvillingbror. Jag blev lätt arg. Allt detta har försvunnit nu när jag är äldre och nu är jag mycket lugn.
Innan jag blev sjuk lärde jag mig prata och klarade som mest av att säja en mening med fyra ord men sen tappade jag talet. Då började jag träna teckenspråk, det kom en person till vårt hem och undervisade mig och mina föräldrar i teckenspråk.
Tack vare teckenspråket kunde jag göra mig förstådd och det var lättare att prata. Alla personer med LKS kan inte lära sig tecken utan får använda andra hjälpmedel. Jag är glad att jag kan teckna.
Jag minns att vi hade en leksaksapa man trär över handen som jag och min bror lekte med och den blev som en kompis till oss. Jag började skolan i 1995, då var jag 7år.
Det var en vanlig skola men jag fick gå i en specialklass tillsammans med min tvillingbror och en tjej. Det kallades kommunikationsklass
Där använde bilder för att kommunicera med läraren som också kunde lite teckenspråk.
Sista året i skolan blev jag kompis med en tjej, trivdes bra med henne.
År 2000 började jag på högstadiet, med samma klass och lärare som jag hade innan.
Tjejen jag lärde känna på min gamla började några år efter mig efter som hon är yngre än mig. Då kunde vi umgås på rasterna igen. Jag trivdes ganska bra på skolan och fick fler kompisar med åren. Jag träffade två tjejer som jag blev kompis med 2004 vi brukade spela sällskapsspel och var ute på skolgården tillsammans.
Efter gymnasiet började jag på den folkhögskola där jag går idag. Jag började en motorinriktning efter som jag är intresserad av bilar, det var lite rörigt i början. Sedan bytte jag till en lite större klass med mer ämnen. Under tiden jag gått här har jag bytt assistenter nästan varje år, men jag trivs bra här på skolan och har lärt mig mycket nytt, och har träffat många nya vänner.
Jag och min familj ordnar stubbarace varje år. Där bjuder vi in kompisar med funktionshinder så de får testa på att köra bil och så grillar och umgås, vi började med det 2006.
Jag tycker mycket om djur och har en katt som heter Selma. Jag rider en del när det fungerar.
Jag älskar att ta kort och har köpt en ganska fin kamera och jag jobbar i min dator med bilderna.
Jag vill bo själv med assistenterna och hoppas att få ett bra jobb efter tiden här på folkhögskolan ,kanske få en familj.

/ Jesper Holmberg