Min 6:e november 2012

Klockan sex: Väckarklockan ringer. Orkar inte gå upp utan ligger och drar mig till tjugo i sju.

Går upp, kissar, tvättar händer o ansikte – börjar göra frukost: Blötlagd bovete, mixad med litet vatten och en nypa salt, honung, kanel, en tesked chokladpulver. Duchar.

Hela tiden finns mina besvär i bakgrunden. Vet inte min diagnos – har jag någonsin fått någon? Psyk.insuff, psykisk insufficiens, en slaskdiagnos från psykiatrin…

Vad annat? Allmän fysisk och mental svaghet, det var väl därför jag blev förtidspensionerad.

För jag är trött, ofta mycket trött och ”bombad” – har svårt att koncentrera mig – vill ge upp.

Litar inte på läkarnas mediciner, cipramil, remeron. Min lever tål dem inte. Tar naturmedel.

Jag är medlem i Elöverkänsligas riksförbund och Tandvårdsskadeförbundet. Båda tillhörande HSO. Jag skulle också kunna vara medlem i Sköldkörtelföreningen och Borreliaförbundet, eftersom jag inte bara är tandvårdsskadad och elallergisk, utan även har problem med köldkörteln samt bär på en kronisk borrelia.

Ja, egentligen känner jag symtom över hela kroppen; typiskt för människor som är förgiftade av kvicksilver från amalgam.

Efter duchen gör jag lite Chi-gong och drar med armarna i ett strechband, samt gör några ytterligare gymnastiska rörelser. (Har på radion hela morgonen, omväxlande P1 och P2 – P2 när jag vill ha lite lugn och harmoni, P1 när jag vill få lite mer ”tempo” i det hela.)

Jag prövar ett helt nytt naturmedel en spray innehållande extrakt från främst Pomeransblomma.

Sprayar fyra gånger under tungan, den innehåller mineraler och vitaminer bland annat; stärker immunförsvaret enligt utsago.

Och efter en dryg halvtimme känner jag mig piggare. Ja, rentav lite rastlös, får lite svårt att slappna av, för känsligt nervsystem. Det blir aldrig någon riktig balans, antingen för mycket eller för lite.

Gör mig i ordning och går ut för att handla. Går från Hjulsta, där jag bor, till Tensta. En promenad på en kilometer. Känner en härlig energi som jag inte känt på länge, där jag går med mina tjockbottnade ”specialskor”. Jag vill sträcka ut och går så snabbt jag orkar. Har ärenden på biblioteket och posten, handlar.

På tillbakavägen finns energin fortfarande kvar, jag håller samma höga tempo och njuter av solskenet som värmer i kylan.

Slår på radion och lagar mat; ris, röda bönor och stekta morötter och lök från igår. Samt en sallad; tomat, isbergssallad med lite persilja och rödlök. Äter alltid vegetariskt och det mesta ekologiskt. Dricker alltid örtteer till varje mål; roibos, grönt te, yerba, mynta, kamomill etc.

Vilar en halvtimme efter disken. Äter en apelsin, läser, ser på TV.

Middag: Groddat bröd med jordnötssmör och tahini. På kvällen gör jag ytterligare ett litet pass Qi-gong samt skriver det här brevet.

Jag funderar åter över min situation och andras med liknande problem. Vi känner oss allt som oftast motarbetade. Samtidigt som Tandvårdsskadeförbundet och Elöverkänsligas riksförbund är erkända som handikapporganisationer så erkänner inte Socialstyrelsen elallergi och kvicksilverkänslighet som diagnoser. Det betyder att vi inte kan få hjälp av läkare. Istället skickas vi till psyket eller får andra diagnoser.

De läkare som försöker hjälpa oss på ett fungerande sätt motarbetas eller riskerar att förlora sin legitimation.

”Vetenskap och beprövad erfarenhet” får vi allt som oftast kastat i ansiktet, en cynism som döljer vad det egentligen rör sig om:

Det som inte kan upptäckas med prover och tester finns inte, det som inte botas eller lindras med piller erkänns inte. Symtombehandling går ofta före viljan att gå till roten och upptäcka sjukdomens verkliga orsaker. Personer som inte får sin diagnos erkänd och som kanske förlorar sin rätt till sjukbidrag begår ibland självmord av förtvivlan.

Jag är lycklig för att jag blev förtidspensionerad i tid innan sjukreglerna stramades åt, annars vet jag inte hur det hade gått.

Vid elvatiden går jag till sängs och hoppas att jag kan sova hela natten utan störningar. För det mesta går det bra.

Börje Sandström

Berättelsen är skriven för hand, Livsbild har digitaliserat den.

Kommentarer: (0)

Handskrivet brev

Senaste livsberättelserna

Det finns mycket som vi inte vet om hur det är att leva med funktionsnedsättning. Både förr och nu.

Senaste livsberättelserna

Plåtkonstruktion

Berätta din historia

Vad vill du berätta om ditt liv? Skriv, teckna eller tala. Skicka gärna med en bild.

Berätta din historia

Anna Wallsten

Så använde jag Livsbild i utbildningen

Anna Wallsten har haft stor nytta av Livsbild i sin etnologutbildning. Berättelserna om personliga, historiska och samhälleliga förändringar är intressanta för forskare på olika områden, skriver hon på Veckans tema.

Så använde jag Livsbild i utbildningen

Är du med i en förening?

Nu kan du berätta om vad föreningslivet betytt för dig. Varför är du med? Vad är roligast? Är något tråkigt? Du kanske inte alls är med i någon förening – varför i så fall?

Är du med i en förening?