Mitt liv med Epilepsi

Hej jag växte upp i Malmö, föddes 1954 tillsammans med en tvillingsyrra.

Fick tidigt kontakt med en neurolog som hjälpte mig att förstå min Epilsepsi men också att kunna hantera den. Under hela min uppväxt va det inte någon av dom jag lekte med och senara umgicks med som kompisar som ifrågasatta mig pga min Epilepsi, jag tror jag kunde delta utifrån mina förutsättningar på samma sätt som mina kompisars i olika aktiviteter.

Gick i skolan som alla andra, på 60 o 70 talet var stora förändringar som skedde där och många av oss ungdomar påverkades av det på olika sätt. Själv tog jag mig igenom grundskola mellanstadie och högstadiet. Skolan va kanske inte det viktigaste utan den sociala aspekten med kompisar mm gick före. Kom ut med någorlunda betyg!

Kom snabbt in i arbetslivet bla genom en kompis far som va chef för ett speditonsföretag där jag kunna cyckla mellan dom olika ställen, där lastbilar skulle tullas in mm. Min epilepsi blev inget hinder för att kunna komma ut i arbetslivet och detta va ett viktigt steg för mig.

Efter en tid så bestämde jag mig för att söka in på yrkesskola och kom in på El teletekniskt utbildning, 2 år med en roligt utbildning och nya kompisar. Praktik mm gick ganska bra. Det konstiga va, så här långt efteråt, att inga frågor om min Epilepsi ställdes så praktikplats och utbildning genomfördes och direkt efter utbildning, ut i arbetslivet.

Har jobbat med en del olika saker fram till nu och egentligen aldrig varit "arbetslös".
På 70 talet började jag röra på mig, var uppe i stockholm och jobbade i ett halvår men det fanns inga möjligheter att hitta bostad så jag flytta tillbaks till södra Sverige, men det blev Karlskrona istället för Malmö.

I Karlskrona jobbade med en del olika saker och via ett"banaskal" kom jag även i kontakt med Epilepsiföreningen där. Den kontakten gjorde att jag bla kom i kontakt med en neurolog i Stockholm för att tillsammans med honom göra ett radioprogram om Epilepsi. Föreningen tror jag är en sak som har präglat mycket av mitt fortsatta liv genom att dom skickade mig på en konferens i Stockholm.

Där mötte jag många nya människor men en tjej stack ut mer än övriga. Vi fortsatte efter konferensen prata lite med varandra, fanns inte e-post då, så det blev via brev och samtal.

I Göteborg va en stor sammanslutning 1980 med en konferens och ett stort demostrationståg genom Göteborg, dessa dagar va fantastiska att få va med om.
Här träffades vi väldigt mycket och jag var mer hos henne och dom människor hon va där tillsammans med, än den förening jag var där för.

Detta slutade med att jag 1981 flyttade till Stockholm och vi började bygga ett liv tillsammans. Dom 14 år vi fick tillsamman va år med otroligt mycket innehåll och upplevelser som vi fick dela, en del tuffa saker kring beslut om livet och dess vardag med assistans, sjukvård, teknik med mm. Men framförallt gjädjen att få ge och ta emot kärlek.

I början på 80 talet fick jag igen tillsammans med den neurologen jag gjort radioprammet på 70 talet, göra ett tv program om Epilepsi. Där lyfte vi fram lite olika saker om vardagen, bla en intervju med mig när jag var ute och seglade vid Djurgården och sedan en del hemifrån. En film som användes i vårdutbildning under lång tid.

I början på 90 talet fick jag möjligheter att gå igenom en lång undersökning av min "skalle" för att se om möjligheter för operation fanns. 1993 så gick man in i mitt huvud och gjorde ett ingrepp, höger tinninglob togs bort, 10 % av den lämnade man kvar.
Detta var ett mycket stort beslut från min sida att välja denna väg, det var också en tuff tid både före, under och efter operationen, stödet jag hade utifrån var otroligt viktigt, minst lika viktigt som "experternas". Jag ångrar inte ingreppet.

Idag innebär det ganska mycket mindre medicinering och ett hyffsat lugn i huvudet. Har idag ganska bra koll på vardagen.

Livet har fram till nu varit en form av vandring, sitter idag nere i Kristianstad och jobbar på "distans". Känns skönt att ha kommit så här långt med livet och hoppas att jag får möjligheter att fortsätta livet med dom intressen jag har idag och få va så frisk som möjligt!

Hälsar
Peter