TISDAG DEN 6 NOVEMBER 2012.

Jag vaknar upp vid 7-tiden och efter att ha sträckt ut alla lemmar för att kolla om kroppen fungerade kunde jag konstatera att allt verkade ok i dag med. Tack och lov för det.
Nu när jag är 69 år gammal får man vara tacksam för att man kan sova avslappnat och vakna utvilad utan svårare krämpor.
Jag låg kvar en stund och funderade på mitt dagsprogram. Som vanligt var det en del som var planerat och det kändes som en intressant dag.
När jag kommer ur sängen brukar jag gå ett varv i huset för att titta ut över vår tomt och kontrollera om allt ser ut som det ska. Faktiskt var plattorna på altanen någorlunda torra i dag. Så har det inte varit under den senaste veckan, tyvärr. Mest regn och blåst hela tiden. Men det var redan full fart på fågellivet i alla buskar och träd. Talgoxarna dominerar just nu, men det var också blåmesar, bofinkar, koltrastar och stora råkor. En nyare fågel är en slags trädkrypare som håller till på stammarna i bigarråträdet. Mitt i alltihop dök så plötsligt en ekorre upp som rusade tvärs över gräsmattan och upp i vårt äppelträd. Det blev en rogivande sysselsättning att få vara med i publiken – sådant som passar mig.
På almanackan står det Gustav Adolf och en markering om att det är allmän flaggdag. Jag brukar vara flitig med att hissa flaggan men just i dag är jag tveksam för jag tycker inte att just den kungen är så viktig att minnas. Klockan är nu halv 11 och ännu har inte flaggan kommit upp. Vi får se om jag ändrar mig senare under dagen. Men det lutar åt att jag avstår.
En annan sak som man inte kan ha missat är att det just i dag är den stora dagen i Amerika då det skall väljas president. Blir det en ny eller får Obama fortsatt förtroende? Konstigt nog är det alltid så väldigt jämt i förhandsdiskussionerna att ingen kan känna sig säker. Det som händer borta i USA kan ju komma att påverka oss här i Sverige också trots att vi ligger så långt bort från händelsernas centrum.
Min dag började med en stabil frukost för det har jag hört att man ska vara noga med. Efter maten tog jag en kort dusch och sedan direkt en kort promenad för att träffa distriktssköterskan. Hon skulle avlägsna stygn och kontrollera ett ärr efter en liten operation på min rygg. Det var inga problem och gick ganska fort. Hos henne blev det lite snack med andra patienter, bl.a. om den pågående vaccinationen mot influensa som också är aktuell i dagarna.

Men en större händelse som är planerad den här dagen är en bilfärd till Kristianstad. Där skall jag träffa en del bekanta från Hrf – avdelningen i föreningslokalen. Där blir det under eftermiddagen bingo med fika och antagligen mycket snack för det är tyvärr ganska länge sedan jag var där senast. Det är lång väg dit (5 mil) och det har inte passat riktigt för mig i år. Därför är det är något som jag ser fram emot.
När kl. var 13.00 hade jag fortfarande inte hissat flaggan och det var dags att åka mot Kristianstad. Det blev ingen flaggdag för mig och jag tycker att det var rätt beslut. Jag vill inte vara med och hedra en gammal kung som är känd för att vara en av de värsta krigarkungar som har funnits. Jag låter dem som vill flagga och de kan också få äta de bakelser som någon affärsidkare har hittat på att uppkalla och som finns till försäljning under den här dagen. Men, och det är viktigt, jag är ändå rojalist. Jag gillar kungafamiljen utan att vara en sådan fantast som köper de veckotidningar där man med alla medel har tagit reda på vad de kunglige gör och var de håller hus. De klarar sig nog själva. Dessutom kan man inte skylla vår kung för att starta krig vilket jag är tacksam för.

Efter att ha intaget en lättlunch anträdde jag så resan till Hrf. Färden gick via Åhus och därifrån kommer man enkelt vidare till Bokvägen där föreningen har fått ett mysigt utrymme i en källarvåning.
Kanslisten tog emot mig med en varm kram och sorlet från förväntansfulla bingospelare som redan var på plats hördes ut i tamburen. Det verkade faktiskt som om många blev glada att se mig igen. Jag var under fem år cirkelledare för en Meniére och Tinnitus grupp som vi lade ner för ungefär ett år sedan. Det var flera äldre kvinnor från den gruppen där i dag.
I salen satt det c:a 20 stycken varav endast två män så ni förstår att det var livligt där. När det var tid att börja tog Maj plats som utropare och så småningom tystnade alla och en spänd förväntan kunde märkas i lokalen. Senare fick jag veta att en av bingospelarna var en dam på 95 år. Det tyckte jag var starkt gjort. Alla hade betalat 25 kr för att få vara med om 4 spel och då ingick det kaffe och 3-4 sorters kakor. De priser som kunde vinnas var bl.a. konserver och godis.
Efter två omgångar var det kaffepaus och då kunde vi resa på oss en stund och prata ännu mera. Efter nästan 2 timmar var spelet slut och jag var med bland vinnarna. En stor chokladkaka kunde jag komma hem med där en del gick åt till kvällsfikat med min fru i hemmet i Kivik.
Hrf i Kristianstad är en förening med många medlemmar – ett tag var vi störst i Skåne. Det ordnas aktiviteter för alla smaker och själv har jag provat en hel del av dem. Resor, endagars och längre, har varit ett populärt inslag och tack vare Hrf har vi kommit iväg ut i Europa men också till sevärdheter hemikring. Tyvärr har det blivit svårt att engagera yngre medlemmar och därför blir automatiskt verksamheten lite stillsammare numera.

Sammanfattningen av dagen den 6 nov 2012 blev bara positiv för min del och det är alltid roligt att träffa andra som har hamnat i någon slags handikapp men som ändå inte gömmer sig utan alltid gör så gott de kan. Att vara hörselskadad och ändå vilja vara aktiv kan bli svårt, men Hrf tar hand om sina medlemmar och det finns mycken hjälp att få.


När jag precis hade fyllt 30 år fick jag de första tecknen på något som senare diagnostiserades som Meniéres sjukdom. Det gjorde att jag fick problem med jobbet och även i hemmet. Jag råkade flera gånger ut för hemska anfall som ibland slutade på akutmottagningen i Kristianstad. Successivt försämrades min hörsel och efter diverse ingrepp är jag nu helt döv på höger sida och har en komplicerad nedsättning även på höger vilket gör att det blir svår nästan alltid. Men jag klarar ändå det mesta och jag vet att det finns de som har det värre.

Bo Stenfeldt.